Då var det äntligen vår tur att ta examen. Snart (någon gång efter september när examensarbetet är redovisat) så kan vi äntligen kalla oss för civilingenjörer i datorsäkerhet :D Helgen har varit galen. På torsdagskvällen var det avsluting för tennisen, vilket innebar tennis, grillning och utgång på både stars n stripes och fox and anchor. Tränarna sjöng karaoke och jag skrattade så att jag grät! :D Vi kom hem vid halv två, så vi var lite trötta igår när det var dags för examen. Dock försvann det ganska fort i och med att man var lite stissig.
Själva examenshögtiden tog en halvtimma och alla fick varsin BTH-pin. Vår klass blev bortglömda igen, vilket hör till vanligheterna. Eller ja, vi blev uppropade som civilingenjörer i "datasäkerhet", så helt bortglömda var vi ju inte, men det är stor skillnad! Efter examenshögtiden skulle min/våra (mest min) familj ta foto, så de andra två i vår klass hann gå :( Vi fick varjefall lite dricka och tårta, som var galet god, av skolan.
På kvällen bar det av mot Nivå, för att käka middag. Vi bjöd med John som annars skulle varit själv. Hade en jättetrevlig kväll och vi åt väldigt god mat. Kul att våra familjer ville komma och fira oss.
Efter maten gick vi hem och satt och pratade om lite allt mellan himmel och jord. Sen tog de unga och vakna, dvs de som tog examen, en runda ut på stars n stripes. Typ den enda stället som spelar musik så att man fortfarande kan prata med varandra, men man får lungcancer i förväg för att man sitter ute bland rökarna. Vi kom hem vid halv tre, vilket har resulterat att vi har varit lite trötta idag. Hann dock med glassiären innan familjen åkte hem till Skåne igen. I och med tröttheten tänkte vi köpa Sushi, men det var så klart stängt när vi skulle dit :( Det blev pizza istället. När vi kommer hem ser vi att vi har fått fel pizza och måste gå tillbaka för att få en ny. Känns som att den dåliga karman är tillbaka :( Dagen i sig har inneburit soffläge och filmtittande. Nu ska vi sova! Godnatt och tack från två (nästan) civilingenjörer :D
Idag har Jimmies familj varit på besök, alltid lika trevligt att träffas :) Det var ett tag sedan de var här. Vi var en runda bort om glassiären, där de inte hade varit tidigare. De hade tur med vädret med tanke på att det regnade, vilket innebar att ingen annan människa i stan var sugen på glass. Det var första (och antagligen sista) gången jag kommer till glassiären och inte behöver stå i kö. Efter glassen drog vi oss vidare till ju-jutsu klubben då vi skulle hämta lite Newbody-kläder.
Väl hemma igen satte vi oss för att dricka lite kaffe och te för att sedan åka vidare på nästa äventyr, nämligen ut mot Lyckeby. Vi behövde handla lite förnödenheter bl.a. en saftsil och iskubspåsar som behövs till morgondagens saftsilning :)
Hemma igen blev den en kaffestund nummer två. Satt och pratade lite om sommarjobbet och lite annat trevligt, innan det blev dags för middag. Vi tog oss till restaurangen Montmartre som bjöd på jättegod mat. Jimmies föräldrar sa att det får bli den restaurangen nästa gång de kommer på besök igen :) Det blev trerätters som bestod av toast skagen, fläskfilé med pommes och bea och till sist blev det glass. Jimmie tog musslor till förrätt, samma varmrätt som mig och cremé brulee till efterrätt. Efter en mycket god tre-rättersmiddag gungade vi till bilen för att ta oss hem. Sen åkte Jimmies föräldrar hem och vi tog sedan en kortare runda för att smälta maten :)
((([[[!!!VARNING FÖR MYCKET TEXT!!!]]])))
Denna helgen har varit den bästa sedan vi flytta upp hit tror jag. Men ska vi börja med det tråkiga? Då jag väljer så har ni inget val!
Jag har sedan en tid tillbaka fallit offer för det band och den kärlek som kan uppstå mellan människa och löpning. Visst är det ofta med tunga steg man tar sig igenom sin runda, men ack så underbart det är! Riktigt vad det är vet jag inte, men jag antar att det är känslan av att kunna pressa sig som man inte trodde man kunde. Dessutom är det en bonus att man känner sig fri från allt ansvar och måsten under den ungefärliga timmen man springer och är så fokuserad på sig själv och löpningen.
På senare tiden har jag fått ont i mitt knä när jag har sprungit, men en seg och envis jävel som man är har man inte gett upp utan slutfört milen trots allt. Men när vi var i Helsingborg och jag sprang gjorde det lite ondare än vanligt, så jag bestämde mig för att sluta redan efter 6 km. Senast jag sprang, vilket var i fredags, kom jag inte ens till 3 km innan mitt knä gav upp helt och hållet. Arg, besviken och (till en början) småhaltande gick jag den sista genvägskilometern hem.
Nu till det lite mer positiva! På kvällen stack vi till John (även känd som Dexter) och kollade på filmerna Safe Haven och 9. Två väldigt olika filmer, men bra var dem! Efter det satt vi prata om det mesta fram till ca 04.00. Det var under denna tiden jag först stötte på fenomenet löparknä, vilket innebär att spända och muskler i höften får en sena som fäster i höften och i knäet att bli för kort. Vilket leder till att senan irriterar och skaver på en slemsäck i knäet som då blir inflammerad.
Efter lite research (och det farliga fenomenet självdiagnostik via Google) hittade jag en blogg, http://www.springjonas.se/. På denna blogg finns det ännu en som fallit offer för löpning och som lider/lidit av löparknä. Han har varit så fantastisk och givmild att han delat med sig av sin rehabilitering som gjort honom skadefri (överdos av antiinflamatoriskt, styrka, stretch och babysteps!). Nu ska jag prova detta och se hur det går. Han skriver om intressanta saker och på ett väldigt humoristiskt sätt. Han har bl.a. döpt sitt knä till Knut, så nu har jag döpt mitt till Bengt.
I fredags frågade min gamla klasskompis från gymnasiet, Filip, om vi ville komma och äta middag och ha en spelkväll hos honom igår kväll. Givetvis tackar man inte nej till mat och trevligt sällskap så vi begav oss till honom. Väl där öppnades dörren av... Maria!? Maria är en annan klasskompis från gymnasiet som vi inte träffat/patat med på tre år och vi blev duktig förvånade när hon öppnade! Väldigt kul att träffas igen! När middagen var uppäten satte vis oss och spelade nya Super Mario Bros på Wii U och lite frågesportsspel på Wii. Jag minns inte vad som var så kul, men kul hade vi det kändes som att vi skrattade nonstop, hånade, och drev med varandra fram till klockan blev 03.30!
Vi bjöd in dem på frukost/brunch idag (så hon fick se vår lägenhet och lite mer av Karlskrona också). Jag bakade Fridas favoritbullar och när de kom hade vi trevligt igen och passade på att höra med en tredje f.d. klasskompis, Björn, om han ville käka glass på Glassiären (ännu ett måste för Maria) . Det ville han, så vi bad honom komma till vår lägenhet, och gissa vem som öppnade? Jo, Maria! Jag tror vi kan ha skadat Björn för livet, för han såg riktigt chockad ut och höll på att vända i dörren. Vi tog oss till Glassiären, köpte glassen och satte oss för att äta. Då kom molnen, blåsten och duggregnet. Då traskade vi hem till oss med glassarna i näven. Efter någon timmes häng var det dags för Maria att bege sig hemåt :(.
Allt har något slut, dock kommer denna vänskap nog hålla för evigt. För riktiga vänner är de man kan träffa efter åratal men allt är sig likt. Tack för en toppenhelg alla inblandade!!! Nu känner man tröttheten komma smygandes, men imorn ska vi göra klart kompilatorn! Så det kan dö
Då var det äntligen vår tur att ta examen. Snart (någon gång efter september när examensarbetet är redovisat) så kan vi äntligen kalla oss för civilingenjörer i datorsäkerhet :D Helgen har varit galen. På torsdagskvällen var det avsluting för tennisen, vilket innebar tennis, grillning och utgång på både stars n stripes och fox and anchor. Tränarna sjöng karaoke och jag skrattade så att jag grät! :D Vi kom hem vid halv två, så vi var lite trötta igår när det var dags för examen. Dock försvann det ganska fort i och med att man var lite stissig. 
Själva examenshögtiden tog en halvtimma och alla fick varsin BTH-pin. Vår klass blev bortglömda igen, vilket hör till vanligheterna. Eller ja, vi blev uppropade som civilingenjörer i "datasäkerhet", så helt bortglömda var vi ju inte, men det är stor skillnad! Efter examenshögtiden skulle min/våra (mest min) familj ta foto, så de andra två i vår klass hann gå :( Vi fick varjefall lite dricka och tårta, som var galet god, av skolan. 
