Dagisbarn

Den sista läsperioden på högskolan började väl inte som vi hade tänkt oss. En aning ur vår sömnrytm drog vi oss upp och kom till skolan i väl god tid, fast redan då var salen vi skulle vara i nästan redan full. Vi satt högst upp i en gradängsal vilket innebär noll syre. Efter en halvtimma hade lärarna fortfarande inte fått i gång projektorn och trapporna var fullsatta med folk. Vi fick en större sal men hamnade längst bak. Den första delen av föreläsningen varade i 1,5h och syret var så mycket bättre i den salen. Dock kändes det som att lärarna stod och pratade med ett gäng dagisbarn. Saker som man tar för givet när man skriver rapporter och man kunde nästan tro att det ekade i salen så ofta som de upprepade sig.

När klockan var tio fick vi inte längre vara kvar i den stora salen utan var tvungna att flytta tillbaka till den lilla trånga salen. Kanske ska nämna att man kan undra lite hur skolan tänker när de bokar salar. Vi är totalt ÅTTA kurskoder som ska ha samma föreläsning och då bokar man en sal som passar 60 personer. Behöver jag säga att vi är närmre det dubbla antalet? Eftersom vi satt längst bak i den stora salen kom vi sist ut och därmed sist in i den gamla salen. Vi hamnade i trappan. Där satt vi helt sjukt jävla obekvämt i TVÅ TIMMAR för paus fick vi inte. Kan tycka att lärare kan vara liiiite smidiga och kanske prata lite snabbare om de inte tänkte ge oss paus, men istället drog de över 15 minuter och avslutar fyratimmarsföreläsningen med att man alltid ska ge paus till folk som är med i ens experiment. Vi lever som vi lär.... NOT!

Ja grymt dålig start på examensarbetet tycker vi båda. Riktigt tråkigt att det ska vara så. Vi har redan hittat brister fast att vi tröttnade rätt hårt på att lyssna av att sitta i en trappa. Man kan tycka att de kunde ha bättre struktur på sin föreläsning om den dessutom är på fyra timmar. Sen att i princip tro att de pratar med dagisbarn och dra upp saker som att man ska ta ansvar och bla bla bla, känns lite konstigt att säga till studenter som ska skriva sitt examensarbete för civilingenjörer. Hoppas med alla tummar och tår att detta går bra, för just nu ser det inte så ljust ut.

Strypsnaran dras åt, bit för bit

Om du läser rubriken så får du ett ganska bra hum om hur vi har det i livet för tillfället. Det har börjat hända nästan för mycket i livet just för tillfället. Allt detta med vår programansvarig har lagt sig nu, men nästa år ska vi läsa en kurs som kräver att vi klarat 90 högskolepoäng inom ett visst område av 97,5 möjliga. Då har vi dessutom räknat in att vi valt två valbara kurser nästa år inom samma område och just nu ligger vi på 40 högskolepoäng inom detta område.

För att klara av kravet har vi tagit på oss att läsa fyra kurser fram till sommaren som vi har mölighet att få bedömda, vilka är: Digitala bevis och undersökningsteknik, Kompilator, Datorteknik och en svenska kurs. de tre första är de viktigaste att vi klarar då de täcker det område vi behöver poäng i (nu kommer min käre mor som är svensklärare hänga mig för att jag säger att svenskan inte är prio ett! ;) ). Under sommaren får vi se vad som händer, vi behöver verkligen ett jobb men samtidigt behöver vi också antagligen sitta med uppgifter i kurser vi läst så vi kan lämna in dem snarast efter sommaren. SUCK! Får hoppas att vi hinner vila en minut eller två under sommaren. 

Idag fick vi i alla fall träffa vår nya programansvarig. Vi visste visserligen vem hon var sedan innan, men hon verkade inte speciellt besvärad av att ha fått ta över rollen som programansvarig  alla fall. Mötet gällde att vi ska välja två valbara kurser till nästa termin. Vi får se var det landar på.

K-A-O-S!

Nu är det kaos här alltså. Igår var en lång dag, då det först var föreläsning från 10-12 och sen laboration mellan 13-17. Hela gårdagen gick tankarna åt denna kaos som skapats genom att några studenter från år 2 gick till tidningen. Detta slutade igår med vår programansvarig valde att avgå av egen vilja. Så jävla tråkigt att fyra små äckliga studenter har lyckats åstakomma så mycket skada. Han fick ta så mycket skit som inte tillhörde honom. Det blev fokus på helt fel ställe och det är så jävla synd. Detta har fortsatt med att vi var några studenter från åk 2-4 blev intevjuade av tidningen idag i hopp om att folk får en bredare bild över situationen. 

Igår när vi kom hem var jag så förbannad, vi båda cyklade och svor hela vägen hem. Fick reda på beslutet precis när vi slutade :( Detta ledde till att jag var så arg att jag slet upp min datorskärm, så jag fick den nästan i näven! Så nu sitter jag på ubuntudatorn som jag snart får ryck på!!!! "#¤%T¤#"#%¤&%/¤%#¤! Den dödar vårt när var 10 sekund så varken jag eller Jimmie kan göra något. Det är lite jobbigt att detta hände just nu med tanke på att det är mycket som ska skrivas och lämnas in nästa vecka :( Det komiska med det hela var att jag satt i onsdagskväll och tänkte att jag var så otroligt nöjd med min dator och den ha gått som på räls. Sen hoppades jag att den inte skulle få så dramatiskt slut som den förra, som slutade starta. 

Idag efter intervjun stannade några i klassen kvar och pratade en stund. Tanken med dagen var att vi ganska tidigt skulle bege oss till skolan för att försöka avsluta gårdagens laboration, som vår lärare inte ville hjälpa oss med. Förstår inte varför han är där... I alla fall, tidigt blev det inte, utan vi började vid 15. All tiden på morgonen gick till att försöka laga datorn, som inte gick, så det får bli en ny. Så jävla trist när det abslout inte är något fel på den :( :( :( SÅ sjukt ledsen över detta. Tycker om den så mycket :(

Här om dagen var det bulle med bulle dagen, vilket innebär att man tar en vanlig bulle sen mosar man en chokladboll innuti den. Mums, mums. Längesedan vi åt det sist. 

Det har blivit en allmänt sen dag idag, middag åt vi 21! Jisses, inget fredagsmys här inte :P Hela veckan har varit lång, upp vid 8 och i säng vid 24+. Sen långa pluggdagar som det inte brukar vara, så hela veckan har Jimmie försökt peppa mig att i helgen då får jag äntligen sova ut! Ja, men helt plötsligt så ska småglinen ovanför spendera helgen här, så det blir ingen rolig helg. Fy fan. Veckan har varit jobbig som den är liksom :( En trött Frida är en ledsen Frida :(

Åtta timmar av ingenting

Idag har vi nästan spenderat åtta timmar till att göra ingenting! Det låter som att vi har legat på soffan, glassat runt i storstaden Karlskrona eller något liknande, sådant är dock inte fallet! Vi gick upp tidigt för att komma igång med kompilatorn. Senast vi jobbade med den fastnade vi, och vi tänkte att idag ska den dö! Men efter att ha suttit i nästan åtta timmar sitter vi fortfarande fast... Inte för att jag tror att någon kommer att kunna hjälpa oss här, men det är duktigt frustrerande när det bara är en siffra som inte stämmer, och vi kan inte komma på varför... Vi vill att en nolla ska bli en etta, men det vill inte nollan. Det är inte bara detta som är kvar, vi är nog klara med en tiondel av uppgiften. Den ska vara klar nästa vecka, men jag tror inte det är många som kommer bli det. Det är ingen ovanlighet med denna läraren.

Efter att ha suttit i 7-8 timmar och inte kommit någon vart bestämde vi oss för att det var dags att träna lite. Frida körde sitt egenkomponerade pass och jag sprang mina 6 kilometer som stod på mitt schema. Det är kul att se att man får resultat. Har minskat kilometer tiden från 8 min/km till 6 min/km. Målet är ju 4 min/km, så det borde jag väl fixat till nästa vecka ;). Schemat jag hittat är sjukt bra, man får pressa sig varje vecka och samtliga aktiviteter ger verkligen resultat! Jag vet inte hur det gick/går för Frida, men jag är säker på att det går bra för henne också!

Det är nog inte så kul att läsa om ingenting, men jag har nog lyckats få er att göra något annat än allt annat viktigt ni borde göra!