Nu har skolan varit igång i en vecka och man börjar komma igång igen. Allt fungerar inte som det ska dock på grund av schemakrockar och släpande kursen från förra året som inte kommit igång. Anledningen till att kursen från förra året inte kommit igång är att lärare inte svarar på mail, vilket jag inte förstår någonstans. Visst, de får säkert en hel del mail om dagarna men det är en del av deras arbete tycker jag.
Rubriken syftar på min kära kampsport som jag är sååå glad över att jag har tagit upp igen. Har du inte provat beordrar jag dig att prova. Det går inte att beskriva hur kul det är för någon som aldrig provat. Att träna en sport där man är väldigt fysisk och mer eller mindre medvetet använder tjuvknep för att "skada" (man är ju inte utefter att skada på riktigt ;) ) varandra under "fightingdelen" av träningen kan medföra att olyckan är framme. Sådant var fallet idag för min del. På måndagar tränar Frida med en egen grupp för nybörjare och jag i en för graderade.
När man tränar med folk av samma virke som en själv, (envis, tävlingslysten och passion för sporten) ger ingen sig inte i första taget. När vi körde stående fighting höll min motståndare på att fälla mig, vilket jag totalvägra, vilket sluta med att huden under halva min tå "stanna kvar" i mattan. Får slå lite extra på Camilla någon gång. Så nu sitter jag med en halv stortå, men det kommer inga mer beskrivningar. Då riskerar er senaste måltid uppenbara sig på skärmen i en aningen mer flytande form. Vår instruktör, Martin, blev glad i alla fall. Det blev blod, svett och tårar under hans pass (en annan fick fingrar i ögonen så de började tåras. Jag gråter ju aldrig! ;) ) En sak vet jag, det lär läka och jag kommer vara lika lycklig då, som nu, som förr.
(Jag tyckte det var dags för en uppdatering även om ämnet kanske inte intresserar alla. Men ett inlägg blev det!)
Bara du väljer rätt Camilla att ge igen på... ;)
SvaraRadera