Jahapp...

Tror jag tog upp detta förra veckan, men just nu är jag så trött på att vara ung och behandlas som om att jag inte har något annat än att gå i skolan. Mamma brukar säga att leva som student är en livsstil. Kan jag hålla med om, men samtidigt tycker jag att vi studenter har rätt till att leva utanför allt pluggande. Vi läser två kurser parallellt, dvs fyra timmar om dagen per ämne, det i sin tur blir 20 timmar i veckan/ämne. Det motsvarar en heltids tjänst.

Tisdagar har numera blivit möten med vår HoD, som helt plötsligt har bytt betydelse, till Head of Department... Hade varit så mycket bättre om lärarna visste vad dom sa, innan dom sa att det betydde något annat, så man slapp "skämma" ut sig. Mötet idag var en riktig jävla besvikelse. Det har nu gått fyra veckor på vårat projekt och vi trillar tillbaka på ruta ett hela tiden. Vi sitter fortfarande och skriver våra jävla dokumentationer. Kursansvarig vill ha dokumenten på ett sätt. Kunden på ett annat och vår HoD som ger feedback på dokumenten tycker något annat. Hur fan ska vi veta hur det ska vara när vi aldrig har gjort detta förut!?

Idag fick vi sitta och lyssna på hur dåliga vi är i över en timma. Ibland undrar jag om vår HoD inte lyssnar på oss... Vi har automatiskt fel. Jag var så arg efteråt att jag har haft huvudvärk hela dagen... Våra dokument är aldrig rätt. Vi skriver fel saker. En sak, utav många, är tex hur vi har valt att planera tiden. Vi har blivit tillsagda att uppskatta hur lång tid sakerna ska ta, vilket dom även har varit duktiga att säga att det är det svåraste man kan göra. Vi har gjort om vår planering ett antal gånger. Idag går vi då igenom planeringen med vår HoD. I ena meningen säger hon "tror ni verkligen det tar 14 timmar att göra en databas. Jag skulle säga att det tar 5 timmar".  I nästa mening satt hon och skratta åt oss när vi inte hade uppskattat leveranstiden rätt. Fattar det inte. Vi har ju ingen aning om hur lång tid saker ska ta. Hjälp oss istället för att sitta och skratta åt oss!!

Väl hemma några timmar senare när jag hade lugnat mig lite satt jag och tänkte. Vad hade hänt om det var en aning äldre människor hon skulle sitta och hjälpa? Hade hon verkligen låtit så nedlåtande åt dem? Jag tror faktiskt inte det, men man vet ju aldrig. Bara en känsla jag får.

Det var som vår kund mailade, citerar, " GUI hinner ni alltid. Trötta studenter kan göra det vi midnatt, men klämma ut ett kommunikationsprotokoll är värre." Jag förstår vad han menar, men det känns lite elakt sagt tycker jag. Har inte väntat mig att folk ska dadda med oss, men man behöver ju inte köra över fyra studenter som inte har en aning om hur vi ska göra vårat projekt. Hoppet från att ha programmerat ett filmregister till att programmerar en digital filraderare är ganska stort! För att koppla ihop med det jag skrev i början, så känns det som att alla verkar tro att vi ska lägga all tid på detta projekt....

Lite rörigt kanske, men ibland känner man för att skriva av sig all skit som bara hänger över en. Tur att dumlecupcakes alltid piggar upp :)