Första skoldagen

Första dagen i skolan idag. Kändes lite skumt med tanke på att man inte varit i skolan på exakt tre månader. Var ganska taggad inför dagens föreläsning. Vi ska ha ett projektarbete nu fram till jul, där vi ska hjälpa ett företag med ett säkerhetsrelaterat projekt. Det många kanske inte visste var att de i vår klass var tvungna att vara HELT godkända i programmeringen (22,5 hp) för att kunna läsa denna kurs. Något man tycker man borde ha blivit informerad om lite tidigare kan jag tycka, då omtentorna i programmeringen går en gång om året.... Chansen att hinna ikapp programmeringen är ganska liten om man har mycket kvar.

Efter en timma (utav två) kom kursansvarig in och berättade detta för oss att om man inte var godkänd fick man inte läsa kursen och blir då tvungen att hitta andra kurser, på totalt 15 hp, att läsa fram till jul. Tanken är sen att man "sidan av" ska läsa projektarbetet nästa år, ifall man hunnit läsa ikapp. Kursansvarig läste sedan upp alla som skulle träffa henne efter föreläsningen. Inte jättekul att behöva var en utav dem. Jimmie klarade sig som tur va :) Känns inte så kul när man sliter röven av sig och verkligen tagit varje chans man har kunnat för att ta igen programmeringen. Min sista tenta skrev jag dessutom i fredag. Jag gick till kursansvarig efter föreläsningen, lång kö var det också, men kände mig ändå ganska säker, tills jag kom in till kursansvarig. Hon frågade vad jag hade kvar, och jag sa att det var den absolut sista tentan på 4 hp. Hon frågade sedan om det var någon annan programmeringskurs som jag kunde ta poäng ifrån. Har två kursen med mycket programmering men den var tydligen "inte lika jobbig". Va fan det nu ska betyda? Varför fråga då? Borde hon inte ha koll? Stod där inne och helt plötsligt kändes det hopplöst. Jag skulle inte få läsa denna jävla kursen. Tusen frågor flög runt, eftersom jag var så säker på att jag skulle klara mig ändå. Visserligen visste jag inte resultatet på min tenta, men den har jag inte tid att vänta på att få rättad. Vad skulle jag nu göra liksom?  

Efter att ha diskuterat i ca fem minuter frågar hon mig om jag känner mig taggad på att läsa kursen, klart jag är! Sen sa hon bara från ingenstans att hon tyckte att jag skulle läsa kursen och att hon hade pratat med läraren jag hade i programmering, i fall jag hade någon chans att klara mig. Han hade sagt att han var säker på att jag skulle klara kursen utan problem. Varför göra en sån jävla stor grej av det undrar jag? Det slutade som sagt bra. Jag får läsa kursen och jag slapp gå och vara irriterad efter första skoldagen i trean. Nästa dilemma är vem man kommer få jobba med och vilket projekt man får tilldelat ;)